Nu tar jag mig tid fastän jag inte har och inte orkar.... Skulle kunna skriva lååååååååååångt. Vi får väl se hur det landar här.

Jag har värsta röran här! Omtapetsering av hela lägenheten pågår. Idag har ÄNTLIGEN första rummets tapeter kommit upp så att det nästan är färdigt. Från terrakottagult till vitt med svagt grå/silvervågor i. Såååååååååååååå fint!!!!!!! Det blir ett rum att trivas i. Längtar till att se om jag blir lika glad över att se mina andra val av tapeter. Hela lägenheten blir omtapetserad. Jag var 27 år när jag valde tapeter förra gången och valde verkligen senaste skriket då. Och.... ja..... de tapeterna har verkligen skrikit till mig de senaste åren. 

Förra helgen plockade jag ner allt i vardagsrum och hall. Och jag började gråta. Förstod inte varför. Visst!!! Jag har att vara ledsen över!!!!!!!!! Men jag förstod inte för det var inte där gråten satt. Sen när jag gråtit en stund var det som att allt klarnade.....

Jag har bott i lägenheten i 13 år. Var som sagt inte fyllda 30 när jag flyttade in. Jag hade inga direkta planer på att flytta ut när jag flyttade in. Men det där att jag valde tapeter av det mindre hållbara slaget stod för två saker: Jag var ung och ville ha det senaste. Men OCKSÅ.... jag hade tankar om att jag inte skulle bo där så länge. HOPPET, kära läsare, hoppet.... och rätt mycket av tron på att jag skulle hitta min man och få mina barn. Jag har aldrig byggt livet utifrån det men.... ja.... i yngre år fanns ju en annan känsla ändå.

De gula tapeterna.... jo, gråten kom sig av brutna förhoppningar, sorgen över att så många år gått utan att jag märkt det. Från 27 år till 40 (om någon vecka...). Hur gick det till? Andra har gift sig, köpt hus, fått barn............ Jag har inga problem med det. Har alltid glatt mig! Men jag har liksom missat att JAG står och stampar på samma fläck.

Jo, jag har sett andras fina hem, deras omtapetseringar och ommöbleringar. Själv har jag bott här och inte förändrat särskilt mycket. Helt plötsligt, när jag ska ta ner mitt hem inför omtapetseringen, inser jag att jag FORTFARANDE bor i en 27-årings hem, en 27-åring från 90-talet!!!!!!!! Gardiner, prydnadssaker, väggdekorationer... det är MYCKET som inte kommer upp igen!

Det blev en befrielse att se att nu åker 27-åringen ut härifrån. In kommer en mogen 40-årig kvinna med en annan stil. Jag tror att jag kommer att trivas med henne. ;-)

Känner mig inte så duktig på heminredning men märker att idéerna flödar helt plötsligt. Och jag känner från mitt innersta att NU formar jag efter bara mitt eget och med tanken om att här ska JAG bo och trivas.

Äh! Skulle inte göra en lång utläggning om det där. Men det har lite med tapeterna att göra... Det ÄR som man säger: "Det sitter i väggarna." Och nu är snart ÄNTLIGEN de där väggarna förnyade!!!!!!!!! Åh! Jag längtar ihjäl mig tills jag har klurat ut hur möblerna ska stå och vad jag ska ha upp på väggarna igen. Ny soffmöbel ska det bli också.

Det blir bra det här....... så småningom. Men just nu kan jag lätt identifiera mig med den där trasiga halvfyllda papperskassen framför en tom bokhylla.